Mamma Heidi i gluggen

När blev jag gammal?

22 är ju ingen ålder alls. Egentligen. 

Men om man begåvats med två tonåriga systerdöttrar och en nästan tonårig brorson, då blir man plötsligt lika gammal som gatan. Plötsligt försvinner alla korta kjolar ur garderoben, eftersom två nästan-högstadie-brudar slår fast att kjolarna nog ”är liiite för korta för mig”, men alldeles perfekt storlek för dem. Brorsonen, elva år, brassar på musik från sin smartphone i bilen och frågar om jag diggar. ”Diggar vem?”, undrar jag och försöker desperat lokalisera namnet på de tunga tonerna som jag vet finns någonstans i mitt grötiga minne. ”Skrillex, såklart” får jag till svar med himlande ögon. ”Ja, just det, han där Skrillex...”. ”Du hänger inte med Heidi, du börjar bli gammal” fastslår min uppenbarligen innesvängs-brorson.

Höjdpunkten, eller lågpunkten kanske är ett bättre ord, kom för några veckor sedan när jag gick på marknad med tonårstjejerna och vi stannar vid ett stånd för att köpa godis. Föräljaren kikar på mig, sedan på tvillingarna (som för övrigt är 13 år gamla) och sedan tillbaka på mig. Han ser uppenbarligen fundersam ut och pyser till slut ur sig ”Är du mamma, eller... syster...?

Jag stirrar på honom, häpen och förbluffad över i vilken ordning de två gissningarna kom. Småbrudarna brister ut i gapskratt, medan jag med hög röst förkunnar att jag är ”moster! Absolut inte mamma! Moster!”

Resten av dagen passar ungarna på att unisont kalla mig ”mamma” vart vi än går medan jag hötter med fingret och säger åt näbbgäddorna att vara tysta. Jag gläds dock en smula åt att människor till höger och vänster stirrar förskräckt på den udda ”familjen”. Det betyder väl att det finns någon som inte ser mig som en 30-nånting-åring, utan som en tjej som uppenbarligen är för ung för att vara mamma till tonåringar. 

Snälla, säg att det är så...?

Publicerad i ÅT för någon vecka sedan :)