Dessa människor gör mig så fruktansvärt motiverad och inspirerad att följa mina drömmar och förverkliga mina planer och göra någon skillnad här i världen. På något sätt.
I helgen träffade jag en sån människa. Afrah Nasser heter hon. En ung yemensk journalist och bloggare, som varje dag outtröttligt låter pennan glöda för sitt lands skull.
Jag fick intervjua henne. Här är hennes historia
Afrah Nasser är en politisk journalist och bloggare från Jemen som levt i asyl i Sverige i ett års tid. Hon är en frihetskämpe, som trots hot och påtryckningar inte låter sig tystas. I helgen besökte hon Åland för att prata om fred, jämlikhet och starka arabiska kvinnor på Islands of Peace.
– Jag blev inbjuden av Johanna och jag är väldigt glad att hon frågade mig.
Afrah Nasser sätter sig tillrätta i en av de mjuka fåtöljerna i Alandicas foajé. Hon är lugn och behärskad och ler ofta, men med en vaksam blick. Afrah är född och uppvuxen i Jemen, där hon verkat som journalist fram tills förra året. Hon är en världskänd bloggare och brinner för att avslöja orättvisor. Hon är bara 26 år gammal, men har en livstid av historier. En av dem är hur hon en dag fann sig bosatt i Sverige.
– Jag blev antagen till ett utbildningsseminarium i Stockholm för ett år sedan. Det var en problematisk tid i mitt hemland Jemen. Det var våldsamt och flygplatserna hade stängt.
Det som var meningen att vara en kort vistelse blev mitt i allt en flytt på obestämd tid. För Afrah, en hängiven politisk journalist med en regimkritisk blogg, var det inte säkert att återvända till hemlandet som blivit ett av de sandslott som den arabiska våren sköljt över med häftig kraft.
– Jag hade redan fått hot i Jemen, så jag måste stanna i Sverige.
Men trots påtryckningarna och hoten, kunde Afrahs röst inte tystas och hon fortsatte kämpa för sitt lands medborgare. På andra sidan jorden.
– Det var väldigt viktigt för mig att fortsätta skriva och blogga. Situationen i landet ändrades snabbt och det var viktigt att fortsätta rapportera.
Afrahs blogg blev snabbt en nyhetskälla att räkna med och CNN listade internetsidan som en av de mest intressanta bloggarna i Mellanöstern.
– Jemen är isolerat när det kommer till internationella medier. Många experter berättar inte rätt, eftersom de inte vet. Det var därför jag började blogga på engelska. Förra året skrev jag mer under ett år än vad jag gjort under hela min karriär, säger den unga journalisten med ett mjukt skratt.
En begränsad journalistik
Under sin yrkesverksamma tid i Jemen, arbetade Afrah på en av de få engelskpråkiga tidningarna som finns i landet.
– Det var bra för mig som en start, men jag hade alltid en ”gräns”. Jag skulle inte prata eller skriva om politik.
Jemen är rankad i botten av den internationella pressfrihetslistan. Regimkritik och negativa politiska röster fick inte utrymme i medierna.
– Min mamma sa: Skriv vad som helst, förutom politik! Men politik är källan till alla problem. Jag blev besatt av politik, säger hon med ögon som blixtrar av återhållen glöd.
När revolutionen i Tunisien var ett faktum började Afrah skriva politiska texter. Men de blev inte publicerade. Bloggen blev ett medel för att nå ut, när tidningarna inte ville och inte kunde förmedla hennes nyheter till befolkningen och världen.
Kvinnor sida vid sida
Efter att den första arabvår-vågen träffat Mellanöstern, var det bara en tidsfråga innan Jemen skulle vandra samma väg som Tunisien, Algeriet, Jordanien och Egypten.
– Redan före Arabvåren, var Jemen ett av arabvärldens fattigaste länder. Det var redan en katastrof. När upproret skedde stängde många företag, vilket drastiskt påverkade gräsrotshushållen. Jag fick bara halva min lön på tidningen och många av mina vänner fick sparken från sina jobb. Det var en tuff tid.
Men det var också en spännande tid. En efterlängtad tid. Och Afrah befann sig mitt i brännpunkten. Med pennan i hand deltog hon i demonstrationerna och tillsammans med tusentals andra kvinnor marcherade hon gatorna fram och krävde allt det som de inte krävt tidigare.
– Det var chockerande. Kvinnor har inte rätt att höja rösten på gatan. När jag såg dem bredvid mig på gatan så sade jag bara ”Vah? Varför har du inte ropat tidigare?”, berättar Afrah med viftande armar och stora ögon.
En ny era
Efter drygt ett år av oroligheter, demonstrationer och mindre sammandrabbningar skrevs ett avtal, där presidenten Ali Abdullah Saleh efter en övergångsperiod skulle efterträdas av vicepresidenten Abdu-Rabbo Mansour al-Hadi. I feburari i år skedde regimskiftet.
– Men vicepresidenten är från samma politiska parti. Så, jag har många reservationer angående hans position.
Afrah säger att den nye presidenten gjort många överraskande ändringar, men fortfarande har en lång väg att gå.
– Han möter många mycket svåra utmaningar, såsom hungern. Många människor lever i extrem fattigdom och drygt fem miljoner barn riskerar att bli kroniskt undernärda. Det är inte hungersnöd, eftersom maten finns där. Men det finns inga pengar att köpa för.
Kvinnofrågan är också ett brännande ämne. Trots att kvinnorna stod sida vid sida med männen på gatorna under upproren, har de fortfarande inte ens nära på samma rättigheter.
– Det är värre nu än vad det var. Jemen har en av de högsta siffrorna på kvinnor som dör i barnsäng och hälften av alla kvinnor gifts bort före 18 års ålder.
Afrah ser både negativt och positivt på Jemens framtid, men hennes kämparanda väger tyngre än den uppgivna sidan.
– Problem existerar överallt. Jag känner mig positiv när jag ser människor i Jemen som försöker sitt bästa för att förbättra sin situation. Efter varje storm, så går solen upp.
Inspirerad och motiverad att fortsätta
Afrah hoppas snart kunna återvända till Jemen, men trivs bra i Sverige, som hon ser som sitt ”andra hemland”.
– Jag lär mig språket och bekantar mig med kulturen.
Hon planerar även ett större projekt, som hon hoppas genomföra i Sverige.
– Jag vill göra en fotoutställning om Jemen. Idén är att sälja bilderna och skicka pengarna till hjälporganisationer i Jemen. Alla som vill hjälpa kan kontakta mig på min blogg, säger hon.
Och innan hon flyttar tillbaka till hemlandet, hoppas hon få besöka Åland en gång till.
– Jag älskar er ö! Är det lika vackert under vintern?, frågar hon och lyser upp när fotografen berättar om de vidsträckta istäckena som täcker Slemmern som skymtar genom fönstret.
– Jag ska komma igen, säger hon glatt.
Vad tar du med dig från den här helgen på Åland?
– Jag inspireras av talarna här som arbetar för att implementera fred och som bygger fred i sina samhällen. Det är väldigt rörande och det motiverar mig att fortsätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar